Jerker Franzén, logoped, talkliniken:

– Efter gymnasiet studerade jag ekonomi i Uppsala men hoppade av då jag insåg att kontorsjobb helt enkelt inte var något för mig. När jag började närma mig 25 kändes det som att det var hög tid att återuppta studierna, och jag ville prova en annan stad. Linköping hade jag hört mycket gott om så veckan innan sista anmälningsdag tog jag fram deras utbildningskatalog och började leta febrilt efter något passande.

Stor variation

Jag hade inte så stor koll på vad en logoped var för något, men det var något i beskrivningen som jag fastnade för. En spännande blandning av psykologi, medicin, språk – mina intresseområden – och sen att få översätta den kunskapen i praktiken. Jag tänkte att jag testar och får hoppa av utbildningen om det inte skulle passa, men det passade! Det jag uppskattar mest är variationen i arbetet. Jag jobbar med stamningspatienter i alla åldrar så ena besöket kan jag träffa en tvååring som precis har börjat prata, för att i nästa träffa en femtioåring som har stammat hela sitt liv.

Drivkraft att vilja hjälpa

Det är otroligt givande att få följa med på den resa som många patienter genomgår. Att exempelvis ha en patient som tidigare knappt vågat prata med någon som efter behandling istället börjat njuta av sociala interaktioner är en fantastisk upplevelse. Som barn hade jag så klart andra yrkesdrömmar, men med den vetskap jag har idag, är det svårt att tänka sig ett jobb utan aspekten att hjälpa människor. Så om jag skulle vara tvungen att välja om, skulle det nog bli ett annat vårdyrke.

Foto: Carin Wesström
Det här är en artikel från Danderyds sjukhus tidning p.s.DS
Här finns alla nummer av tidningen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *