– En av de svartaste stunderna i mitt liv var på den där pendeltågsstationen 2004. Jag gick längs med perrongen, gick och gick. Jag funderade faktiskt på om jag skulle ta mitt liv eller om jag skulle orka inse att jag var alkoholist.

Det berättar Stefan Olsson som med sina illröda glasögonbågar är ett välkänt ansikte på Danderyds sjukhus. Han är undersköterska i botten och har arbetat med patienter, ledarskap och administration på sjukhusets akutmottagning sedan 80-talet. Och är sedan 13 år tillbaka nykter alkoholist.

Stefan kommer från Nyköping där han växte upp med en ensamstående mamma som var dietkokerska och lagade specialkost på sjukhuset. Ibland på helgerna följde han med henne till arbetet. Han fascinerades av miljön och när han hade åldern inne sommarjobbade han på sjukhuset men Stefan ville vidare. 1979 när han var 17 år flyttade han till Stockholm.

– Samtidigt blev jag friskförklarad, kan man säga. Jag visste redan tidigt att jag var homosexuell. Homosexualitet var klassificerat som en sjukdom fram till 1979 när Socialstyrelsen strök det ur sjukdomsregistret. Jag hade i och för sig aldrig tänkt eller känt att jag var sjuk, så friskförklarande av oss homosexuella var nog ingen stor grej för mig.

Tsunamin

Tsunamin var det tuffaste Stefan upplevt under hela sitt yrkesliv. Danderyds sjukhus tog emot patienter som var svårt skadade och behövde fortsatt vård.

– Där höll man ju verkligen många liv och död i händerna. Vi jobbade under en slags kollektiv tystnad för vi var så berörda och behövde samtidigt vara mycket professionella. En del patienter kom med bara en filt om sig från Arlanda. I många fall hade en hel familj åkt ner men det var bara en som kom hem. Och när de här människorna kom in så fanns det inte många ord att säga. Vad skulle man säga?

Lyssna på Stefans berättelse där han delar med sig av både privata och professionella erfarenheter från livets berg- och dalbana. Om arbetet på akutmottagningen där liv och död möts varje dag, om förra året när han tappade sugen och all arbetsglädje försvann och om två tonårspojkar som stannat kvar i minnet.

Foto: Carin Wesström
Vill du lyssna på fler avsnitt från vår podd?
Prenumerera via iTunes eller Libsyn

7 kommentar om “Livets berg- och dalbana

  1. Tack Stefan för att du delar med dig av din historia som var både intressant, spännande och känslofull att lyssna på.

  2. Denna podd är den första jag någonsin lyssnat på. Vad glad jag är nu att jag gjorde det! Känslosamt, viktigt och mänskligt.

  3. Att du är fantastisk har jag och hela min familj vetat länge Stefan. Glöm inte bort dina gamla vänner på Kullen.

  4. Kul att få höra om din vardag och dina erfarenheter. Fint att du delar med dig av livet och att vara.. mänsklig <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *