Sjukhusfotografernas huvuduppdrag är att fota patienter som ett bidrag till deras vård och behandling. Ofta är det sår som dokumenteras, men även skador från misshandel eller spädbarn som gått bort.

Redan halv åtta kommer dagens första telefonsamtal. Förlossningen ringer om ett uppdrag som är tungt men viktigt. Ett nyfött barn som gått bort ska fotograferas för att föräldrarna ska få ett minne med sig av sitt förlorade barn. Det är bråttom – förändringarna hos ett litet barn kommer snabbt. Carin Wesström, sjukhusfotograf sedan 10 år, packar ihop fotoväskan och den portabla studioblixten och skyndar dit.

– Att möta en så stark sorg på så nära håll påverkar en. Men man måste försöka stänga av, för man är ju där för att göra ett jobb, och skulle man ta in all sorg så skulle man inte kunna arbeta. Men att kunna ge föräldrarna detta sista minne känns väldigt fint och meningsfullt, det känns som en av våra viktigaste uppgifter.

Svår planering

Det kan vara svårt att planera dagarna eftersom man sällan vet i förväg vilka patienter som kan behöva bli fotograferade.

När Carin kommer tillbaka från förlossningen får hon lösa av kollegan Johan Adelgren, fotograf sedan 17 år, varav sex år på sjukhuset, för patientfotografering – och Johan börjar redigera en film. Kalendern visade en relativt lugn dag men redan tidigt på morgonen är det fullt upp.

Patientfotograferingar är sällan bokade vilket gör att det hela tiden handlar om snabba beslut och omprioriteringar, därför försöker fotograferna se till så att en av dem alltid är tillgänglig för brådskande uppdrag.

Viktig dokumentation

Vid niotiden kommer en inbokad patient från reumatologen till studion och blir fotograferad av Carin. Samtidigt ringer centraloperation och Johan får släppa redigeringen och gå dit.

– Denna gång var det bara en omläggning som skulle fotas, vilket är ett snabbt besök, andra gånger kan man bli kvar i timmar, säger han.

Sår fotograferas både för att vårdgivare ska kunna följa läkningsprocessen men också för att läkare ska kunna ta del av hur såret ser ut även när patienten inte är på plats. Patientfotografierna kopieras och läggs så snart som möjligt in i journalen.

Strax innan lunch kommer en brådskande beställning på en fotoutskrift. Johan är på väg att sätta igång men telefonen ringer igen. Och igen. John och Carin tar varsitt uppdrag och på vägen ringer telefonen igen. Hudmottagningen behöver fotografering av två patienter.

– De vanligaste beställarna är så vana med patientfoto att allt är förberett, sår är uppackade, fotobeställningsblanketter är utskrivna och ifyllda, så när vi kommer är det bara att fotografera och jobba vidare. Men det är inte alltid så smidigt, förklarar Carin.

Både glädje och sorg

Efter en välbehövlig lunchpaus ringer avdelning 5 som har två uppackade sår som väntar på att bli plåtade. Johan packar väskan och går dit. Carin påbörjar under tiden redigering av bilderna från förlossningen som togs på morgonen.

Under eftermiddagen kommer några kollegor från kommunikationsenheten till studion med tre andra medarbetare som ska porträtteras för kommande platsannonser. ”Modellerna” har olika profession och kommer från olika enheter men i dag är de ambassadörer för hela sjukhuset.

– Stå lite mer åt höger, instruerar Carin. Se glad ut – och försök slappna av!
Modellerna gör sitt bästa i den ovana rollen.

– Det är verkligen tvära kast mellan glädje och sorg och ibland måste man lägga sina känslor åt sidan.

Eftermiddagen gör sitt inträde och Johan är på väg till nya akutvårdsbyggnaden för att filma vd. Hjälmarna åker på och Johan kämpar upp för trapporna i det ofärdiga huset, bärande på all sin utrustning.

– Det är roligt att filma och de uppdrag vi har som syftar till att hjälpa att bygga upp kommunikationen mellan ledningen och medarbetarna eller externt ger en stimulerande variation.

Vd Stefan Jacobsson har blivit van vid att filmas och det behövs bara en omtagning.
Medan Johan filmat har Carin passat telefonen och sprungit på olika fotojobb ute på sjukhuset. Jobbet innebär inte bara att klampa in och ta bilder. För den som ska fotograferas kan det vara känsligt, sorgligt, påfrestande – och naket.

– Men många äldre har ett så härligt och avslappnat förhållande till kroppen. Om det är intimare delar som ska fotograferas kan dom skoja om att ”äntligen fick man bli nakenmodell” eller ”lägger du ut det här på Facebook nu”, följt av ett gapskratt, berättar Carin.

Ett möte som stannat kvar

Dagen lider mot sitt slut efter ännu en fullspäckad dag av möten. Möten med människor och deras livsöden är det mest påtagliga för sjukhusfotograferna. Carin minns särskilt ett möte med en man som visste att han inte skulle leva så länge till.

– Han berättade om sitt liv och det visade sig att vi hade gemensamma intressen som vi pratade om. Han var så rädd att bli bortglömd och bara bli en siffra i statistiken men i mitt minne kommer han alltid att finnas kvar.

Foto: Carin Wesström och Johan Adelgren
Det här är en artikel från Danderyds sjukhus tidning p.s.DS
Här finns alla nummer av tidningen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *