– Jag minns en liten tant i 80-årsåldern som satt på en hård pall utanför akutrummet på akutmottagningen. Intryckt mot väggen. Folk sprang förbi med bårar och britsar. Hon försökte stoppa folk som gick förbi.

Är det någon som vet något om min man, frågade hon. Han är härinne någonstans. Vet de att han äter blodförtunnande och att han är sockersjuk? Det verkar ju inte klokt. Ni bara springer och springer. Är det ingen som tar hand om min man?

Alltför många patienter kommer ensamma till akutmottagningen. Men ännu fler har en eller flera anhöriga med sig. Och även de behöver hjälp och stöd. Att vara anhörig till en svårt sjuk eller skadad person för med sig rädsla, chock och ibland ilska.

Stödja och involvera
Att situationen för de anhöriga ibland var stökig på Danderyds akut såg undersköterskan Pernilla Eidenberg. Hon kom från en annan värld. Från sjukhem och demensboende där de anhöriga alltid fick vara med. De lämnades aldrig utanför undersökningsrummet. Tänk om man även på akutens mottagning kunde stödja och involvera de anhöriga mera? Tanken om anhörigstöd på akuten växte sig allt starkare.

I avsnittet ”Vem ser den anhöriga”? berättar hon om händelser som satt spår, om resan fram till införandet och om konsten att förändra invanda mönster i en djupt rotad kultur.

– Min kollega Camilla och jag ville göra de anhöriga delaktiga i vårt arbete på akuten. Vi ville ha ett system där det alltid fanns någon som var ansvarig för de anhöriga. Det handlade om att vara tillgänglig om det behövdes. Att det faktiskt var viktigt.

Pernilla berättar också om sin bakgrund, dotter till två kreativa konstnärsföräldrar som försökte få in Pernilla på samma bana. Och om sommarkollektivet på sjuttiotalet, som tagit ur filmen Tillsammans, där hon busade med skådisen Gustaf Hammarsten under bordet.

Foto: Carin Wesström
Vill du lyssna på fler avsnitt från vår podd?
Prenumerera via iTunes eller Libsyn

3 kommentar om “Vem ser den anhöriga?

  1. Pillan! Du är en pärla och gör ett fantastiskt arbete! Du får det svåra att faktiskt bli så enkelt….Jag är glad över att ha dig till en av de bästa kollegor man kan ha!
    Du gör skillnad! Kram //Stefan Olsson, USK, DS akuten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *