Anna Grünfeldt, specialistläkare internmedicin:

– Den främsta anledningen till att jag blev läkare är att jag alltid varit väldigt fascinerad av människokroppen. När jag var liten fanns flera barnprogram om kroppen och jag bläddrade ofta i boken ”Så funkar du”. I skolan var det även de ämnen som handlade om kroppen jag gillade mest och var bäst på. Jag hade också en kvinnlig släkting som var en doktor av den gamla sorten, som jag tyckte mycket om och respekterade, så medvetenheten om att läkaryrket var en möjlighet har alltid funnits.

I gymnasiet hade jag en period då jag var sugen på att bli musiker men insåg snart att jag inte hade tålamod att öva så mycket som det krävdes. Efter gymnasiet började jag på sjukgymnastutbildningen, men kom in på läkarlinjen mitt under utbildningen och bytte då spår. Internmedicin var inte det jag tänkte mig från början, men det känns nu helt rätt.

Ocensurerad inblick

Jag jobbar ungefär 50% på akuten och 50% på strokeavdelning och det jag gillar mest är givetvis mötet med patienterna. Det är fascinerande vilken ocensurerad inblick vi får i våra patienters liv. När det är sorgliga eller tråkiga omständigheter kan man verkligen få perspektiv på sin egen tillvaro.

Jag hade inte jobbat inom vården innan jag utbildade mig, men min mamma har varit undersköterska hela mitt liv, så sjukhuslivet har alltid funnits i bakgrunden. Skulle jag jobba med något som inte handlar om sjukvård tror jag nog det skulle vara något helt annat. Byggnadsantikvarie, sömmerska eller kanske musik ändå..?

Foto: Carin Wesström

I p.s.DS kan du läsa fler medarbetareberättelser om vägen till vården.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *