– Man känner sig så otillräcklig. Barn har dött under mitt ansvar och till och med i mina händer. Barn som kunde ha räddats om vi hade haft bättre resurser. Men det är något man måste komma över för att kunna fortsätta sitt arbete och se vad man kan göra, i stället för vad man inte kan göra. Det säger Helena Nordenstedt, läkaren som bekämpade Ebola på plats i Liberia.

Helena visste inte vad hon skulle utbilda sig till. Hon gillade språk så hon började där. Sedan tog hon en vända till Handelshögskolan i Stockholm men upptäckte efter ett år att det var ingenting för henne. Hon sökte till läkarutbildningen vid Karolinska Institutet i Stockholm och kom in.

– Att jobba som läkare är inte ett kall för mig. Det är bara ett jobb. Men kanske det bästa jobbet som finns, säger Helena i podden.

Forskar och jobbar kliniskt

När man lyssnar på Helenas berättelse förstår man att hon vill göra allt – gärna samtidigt. Och hon klarar av det. Samtidigt som hon utbildade sig till läkare forskade hon kring halsbränna och disputerade samma år som hon tog läkarexamen. Men vad hon längtade efter mest, var att få komma till Afrika och göra nytta. Första resan dit arbetade hon med ett projekt för professor Hans Rosling i Tanzania, som gick ut på att se om stolpiller mot malaria var någonting som kunde accepteras i byarna, eller om det fanns kulturella eller religiösa hinder för det.

Jobbet som läkare på Danderyds sjukhus

– Jag tycker om mötet med patienten och ser det som en utmaning att göra mitt bästa för varje individ.

På avdelning 76, där Helena arbetar, finns många äldre dementa patienter. För att kunna möta deras speciella behov har all personal på avdelningen utbildats i demenssjukvård, även om det inte är därför patienterna är där. Utbildningen har gjort stor skillnad.
Helena tillhör Medicinkliniken och jobbar dels på avdelningen, dels på akutmottagningen. Hon arbetar 50 % som läkare och forskar inom Global Hälsa till 50 %.

Ebolaepidemin i Västafrika

När Ebola drabbade Västafrika igen, våren 2014, var Helena en av läkarna som åkte dit för att hjälpa till, för Läkare utan gränser, eftersom Liberia som är ett av världens fattigaste länder inte hade sjukvårdspersonal som räckte till att ta hand om alla som insjuknade. En nioårig pojke som hade tillfrisknat från Ebola, förlorade sin älskade farmor i sjukdomen. Han slutade prata och inneslöt sig i själv. Först när Helena kom på att han gillade fotboll hittade hon en väg fram. När Zlatan kom på tal var isen bruten.

Läs mer om Helenas arbete här.

Vill du lyssna på fler avsnitt från vår podd?
Prenumerera via iTunes eller Libsyn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *